Dagen började konstigt med uppstigning 05:50 och värre blev det.
Klev in hos kunden 09:00 och mötte platschef med vild blick.
- Jag måste iväg! Möte! Men jag kan ju redan detta!
- Kan du...
Jag talade för döva öron eftersom den kortväxte mannen försvann mot sin bil i sån fart att han med all säkerhet hade kvalat in till OS för kortväxta, sprint, kanske?
Innanför dörren stod ett förvånat gäng om 4.
De tittade så konstigt på mig att jag försiktigt vände mig om för att se om någon lokal kändis eller postkodlotteriet
bestämt sig för att ha utdelning just idag.
Ingen där.
Bara jag.
Vi kör igång med utbildningen och frågorna haglar inte direkt, så jag kompenserar genom att prata högt och mycket,
och skämta med mig själv eftersom Östgötar tydligen inte förstår Västgöthumor.
När min genomgång är slut får jag en stund ensam med....butikschefen(hans roll var inte helt fastställd) och får förklarat
för mig att tystnaden och det konstiga stirrandet inte alls berodde på att jag var från Göteborg eller hade något förskräckligt grönt mellan tänderna, utan de visste inte att jag skulle komma.
Os-dvärgen till chef var tydligen ett riktigt ashole.
Sämsta versionen av både sig själv och chef.
Mellan historier om sexuella trakasserier, mobbing, hot och lögner försökte jag låta bli att tappa hakan i golvet, och började faktiskt önska att postkodlotteriet skulle tåga in, dela ut några miljoner och lätta upp stämingen lite.
Os-dvärgen till chef fick tydligen sparken med omedelbar verkan på eftermiddagen.
Lämna nycklar, data, telefon och bil.
Dörren är där.
Scheize, hade han nog sagt om han var tysk.
Hmm, säger jag, och ägnar kvällen åt att fundera över varför människan blir asholes.
