Piff har en liten hund som går under det inofficiella namnet lilla bus.
Lilla bus blir mycket glad på morgonen när man kommer, och hoppar upp och krafsar sådär glatt på ens
strumpbyxor.
Piff blir mindre glad av detta, och har lärt mig trix för att hålla hunden på golvet, as to say.
Det hela är väldigt enkelt.
Man sätter ned handflatan mot hunden och säger bestämt: NEJ!
Känner man sig lite extra kaxig (eller rädd) kan man även ryta: INTE HOPPA!
Just den senare varianten provade jag på ett kundbesök för någon vecka sedan.
In kommer en man, modell gammal.
Efter kommer ful hund, modell stenkorkad.
Hunden gläfser glatt "oh, en ny människa", och sätter av i stenkorkad galopp mot mig för att hoppa/hälsa.
Ägaren lufsar efter med det där typiska "titta vilken fin hund jag har-flinet".
Hunden tar sats för att hoppa, men se då är jag framme med handen!
- INTE HOPPA! SITT!, ryter jag med myndig stämma.
Mycket bra.
Det hela får hysteriskt roliga konsekvenser.
Hunden tvärstannar förvånat i hoppet, sätter sig på marken och sniffar lite försiktigt på min sko, men ägaren, herregud, ägaren!
I min ögonvrå ser jag hur han stelnar till när jag ryter, och lixom nästan niger, innan han verkar komma på att sittandet nog inte gäller honom.
Det hela blir givetvis mycket obevämt.
Dels därför att jag har mycket svårt att hålla mig för skratt, och dels för att ägaren nog blev ganska så förnärmad, och valde att inte hälsa på mig.
Men det var det fanimej värt.........
