På gymmet i Växjö sprang alla omkring i pyamas.
Först trodde jag att det var något konstigt tema, typ TORSDAGAR ÄR PYAMAS-KVÄLL, men det var det inte.
Folk vara bara jävligt risigt klädda.
Sen hade de bestämt sig för att fiffigt nog laga maskinerna med eltejp.
Med all eltejp i rummet bar det sig inte bättre än att man riktigt kunde höra introt till Starwars, och jag var nästan säker på att
det skulle finnas en luftsluss in till omklädningsrummet, eller iaf kanske en liten, liten skylt där det stod "operated by NASA"....men icke.
Det var bara sunk.
Pyamas-människor+eltejp = sunk. Eller möjligtsvis fetisch-fest som spårat ur.
Jag fann min väg genom ojämna trappor och upptäckte glatt ett strech-rum.
Strechrummet fick snällt dela plats med trasiga cyklar, 2 trasiga dörrar, ett handfat (helt!), ca 2 ton isolering och en hög med plaströr, men jag hittade en matta, en stepup-bänk och en rund vikt, och bestämde mig för att sluta vara så jävla kräsen och helt enkelt....träna.
Lite rumpknip, lite mer rumpknip, lite armhävningar, lite mer rumpknip, och sen kom jag på att The Todd på gymmet sist
gjorde en övning som såg intressant ut för magen.
Man nästintill ligger ner på golvet, fast inte riktigt, så håller man en vikt i händerna och för den från sida till sida.
Perfekt!
Jag tar upp vikten, den var gul, och lägger mig nästan ner, spänner magen, försöker se lite rambo ut, och för sedan vikten mot golvet på min vänstra sida......
Händelseförloppet blev såhär:
Först kom vikten, sen kom jag!
Jag välte!
Jag hade fått tag på en 5 kilos, och mina magmuskler klarar inga 5 kilo, så hålla emot var det inte tal om, så då välter man!
Mitt i gapskrattet så insåg jag plötsligt:
Tänk om detta inte är strechrummet?
Tänk om någon skall hämta något i förrådet och där ligger en gapskrattande brud i fosterställning och kramar en gul vikt?!
Isn´t that a one way ticket to a mental hospital or what?