Jag har de senaste fem åren sovit ca 2-3 nätter ensam på hotell varje vecka.
Inget konstigt, jag är van.
Men jag tycks inte vänja mig vid att sova i vår lägenhet ensam.
När The Todd är borta blir jag vilsen, och väldigt ensam.
Det blir så tomt.
Han är stor, högljudd, rolig och fruktansvärt kramig.
Nu är det bara ljudet från diskmaskin och torktumlare.
Mindre kramigt.
Nog för att torktumlaren mullrar lite mysigt och spyr ut värme, så det nästan
känns som att komma in i ett tropikarie, eller kanske antydan till en mysig bastu, men kramigt är det inte.
Diskmaskinen är ju med varm, men låter lite mer som ett vattenfall, vilket enbart får konsekvensen att jag är
kissenödig hela tiden.
. . . . . . . . .
Det här inlägget spårade ur för en stund sedan va?.....
