Jag slänger ur mig att jag borde ha kramat henne, min tyska kollega brer snabbt ut
armarna och brölar att jag kan krama honom istället.
Jag tittar skeptiskt på honom, väljer istället att ta upp min handväska, han står kvar med armarna utbredda och ser fånig ut.
Handtaget har gått sönder och det råder total anarki i väskan, men vad gör väl det.
Nu skall jag göra som tjuren Ferdinand och lägga mig sängen och krama min väska.
