Det är lite fruset och kallt i Gävle, och genast går alla mina jul-cylindrar igång.
Jag är fullständigt jul-tokig.
Det skall glittra, blinka, skimra, lysa så mycket det bara går, och allt måste vara rött, överallt. Tomtar, granris, stjärnor, ljusstakar, ljushållare, utebelysning, fejksnö på fönster och till och med julhanddukar och röda grytvantar.
För att inte tala om granen.
När jag träffade The Todd hade han inte haft ett "juligt" hem på många, många år, så kontrasten blev stor, och mycket rolig.
"Jag åker iväg och köper en gran nu", upplyser jag.
"Gör så", säger han utan att faktiskt mena det.
Får tag på en tant med lite för få tänder en bit bort som skiner upp när jag pekar ut granen jag vill ha.
" Aouu, vau brau! Jau troådde äjnte jaug skoule faå soult dejn stoura!"
Granen är så stor att den inte går igenom nätmaskinen, utan vi får efter 20 minuters brottande in den i bilen. Jag är överlycklig!
The Todd stirrar stort när jag öppnar bagageluckan.
"Hur fick ni in den? Hur ska vi få ut den? Får den plats? HUR skall den få plats? VAR ska den stå?"
På med julmusik, upp med kartongerna, på med glöggen på spisen, mängder med levande ljus, och sen klädde vi granen hela kvällen och överröstade Frank Sinatra.
Fan vad jag längtar!
