En härlig dag.
Härlig som i vafangickjaguppimorseför?
Kör alldeles för många timmar till kund.
Kör till fel stad.
Får rätt vägvisningar och dyker upp som gubben i lådan mitt i ett möte.
Jamen du kan sitta med här och lyssna, han är snart klar.
Jaha? Ja, men då gör jag väl det då.
1.5 timmar senare är jag redo att ta livet av mig med bordsgrannens visitkort, bara jag
slipper lyssna på mer ointressant fakta om bultar.
Höjdpunkten var dock när talaren/chefen frågade en av säljarna vad han säger till sina kunder
är anledningen till att de ska handla av dem.
Svaret bestod av: Öhhh...nämen..öhasssåmjaaanaaaa.
Till och med jag förstod att det inte var norska.
Min chef hade varnat mig innan och sagt att de behöver hjälp med försäljningen.
No shit.
När jag efter många om och men fick påbörja min utbildning blev det fniss i publiken.
Vuxna män som fnissar.
Olagligt pinsamt.
Man kan tydligen drabbas av tunghäfta och misstro, när en tjej pratar om manliga saker.
Man ser skeptisk ut och sitter nästan pch väntar på att ett kamerateam skall hoppa fram och bluffen är avslöjad.
Och då använder jag inte ens ord som silikon och fetter. Jag har ju lärt mig.
Jag minns att det var såhär i början.
Fniss och grottmännisko-beteende.
Osäkerhet tills man kommit över första förvåningen, men sen går det bra.
Då skiter de flesta i vilket.
Men än så länge ska jag sura en stund och gör något jag aldrig någonsin gör annars.
Gå ner till baren.
Nu är jag trött på att vara ensam.
